29 november 2013

Innan tågen kan gå...



…måste järnväg byggas. Contoret ska be att få presentera ett mössmärke, dessutom hjärtformat, som faktiskt blev av även om det får betraktas som en rar fågel: byggnadsvakt vid Statens järnvägsbyggnader (SJB). Stansarna till vissa detaljer i mössmärket för SJB-personalen härdades den 28 mars 1911 och märket torde ha införts kort tid därefter. När inlandsbanan invigdes 1937 nämnde SJ:s generaldirektör Axel Granholm i sitt tal i Kåbdalis att "i och med detta upphör SJB" men mössmärket bars sannolikt ytterligare en tid innan det slopades. Det fanns uppenbarligen ett behov och önskemål bland tidigare anställda vid verksamheten att hålla kontakt med varandra och därför bildades SJB Kamratförening 1939. Föreningen var livaktig men helt naturligt tunnades skaran ut efterhand och man beslutade då att efterlevande till SJB-anställda kunde erhålla medlemsskap för att hålla föreningen vid liv. På senare år minskade även denna skara och vid en ceremoni på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle 2004 förklarades föreningen upplöst. I samband med detta överlämnades dokumentation och andra tillgångar till museets chef Robert Sjöö för att hållas åtkomligt för framtida forskning. Lägg märke till att mössplåten även bars i skärmmössa. 

18 september 2013

Hjärtans gärna


Jernvägs-Contoret har förvisso en viss böjelse åt det som aldrig blev av och presenterar här en annan av klassikerna. I början av förra seklet genomfördes förändringar i avlöningsbestämmelserna där uppdelningen av personalen i grupperna ”tjänstemän” resp. ”betjente” slopades och alla blev tjänstemän i olika grader. Samtidigt utarbetades förslag på ett helt nytt uniformsreglemente där de tidigare försilvrade knapparna och emblemen utgick, all personal fick så småningom förgyllda emblem istället. Den tre man starka kommittén, vilken inkluderade arkitekten Folke Zettervall, inlämnade sitt trettio sidor tjocka förslag den 31 december 1907. Däri föreslås bland annat ett mössmärke bestående av en krönt hjärtformad sköld omslutande ett bevingat hjul med strålknippen och tre små kronor – alltså ungefär samma motiv som redan förekom på uniformsknapparna. Skapelsen mottogs inte med någon större entusiasm och ansågs både vara missprydande och för stort. Under 1908 omarbetades det mesta av förslaget och den 30/12 samma år fastställdes märkligt nog en ännu större mössplåt för pälsmössan! Det är inte utan en liten tår i ögat som Contoret konstaterar att förslaget stannade vid några enstaka provemblem. En variant omgiven av eklövsrankor, avsedd för högre tjänstemän, kom så vitt känt inte längre än till det tecknade stadiet. Vi bjuder här våra läsare på en avbildning av ett provmärke försett med röd bakgrundsplåt för ”stationsföreståndare” som tågklareraren kallades på den tiden.


21 april 2013

Vad en lokförare kunde bära i sin mössa (3)



Vi avslutar serien med mössgarnityr för lokmän enligt 1899 års uniformsreglemente vid EJ med en föreskriftsenlig uppsättning från Lysekils Järnväg (LyJ). Så här såg det ut på de allra flesta järnvägar: förgyllt monogram, blåemaljerad lokknapp och 1–4 tränsar av guldtråd. Något foto på en lokförare från Lysekilsbanan har vi tyvärr inte, men bifogar ett utdrag från det reglemente som fastställdes den 21 augusti 1899 vid Svenska Järnvägsföreningens möte i Helsingborg.


2 mars 2013

Vad en lokförare kunde bära i sin mössa (2)


Då har turen kommit till en annan intressant avvikelse från 1899 års uniformsreglemente. Garnityret är i förgyllt utförande men visar ett bevingat hjul i stället för det föreskrivna monogrammet. Helsingborg-Hässleholms Järnväg (HHJ) införde som vi har nämnt i tidigare inlägg sitt första uniformsreglemente 1888 och redan då kom den avvikelse för maskinpersonalen som skulle gälla ända fram till införandet av 1921 års reglemente. Förutom att man valde det bevingade hjulet med griphuvudet är det en smula anmärkningsvärt att maskinavdelningen även fick förgyllda knappar och galoner. De flesta EJ följde nämligen SJ:s dåvarande praxis med ett garnityr i försilvrat utförande. Man måste ju dock medge att det var en fin gest av HHJ:s styrelse att ge maskinpersonalen litet högre status! År 1894 fanns det åtta lokförare och tio lokeldare vid HHJ. Den avbildade lokföraren är hämtad från ett gruppfotografi som är taget i Klippan några år senare (1899) och vi tackar Uno för hjälpen och vänligheten att få publicera detta.


5 februari 2013

Vad en lokförare kunde bära i sin mössa (1)

Tidigare har vi behandlat några varianter av vad banmästaren vid en enskild järnväg kunde ha för märkesuppsättning i sin mössa. Contoret går nu vidare längs spåret med att betrakta trenne varianter för lokförare, också de vid EJ och under tidsperioden då 1899 års uniformsreglemente tillämpades - men på olika sätt. Först ut blir en trevlig avvikare i två bemärkelser: dels att emblem och tränsar är i försilvrat utförande, dels att monogrammet för Göteborg-Borås Järnväg (GBJ) inramas av en liten sköld. Den här typen av sköld med genombrutet monogram är bara känd från ytterligare en bana, också den med Göteborgsanknytning. Vinghjulet, för de personalkategorier som skulle bära ett sådant, var dock krönt med ett sirligt bokstavsmonogram.